The 1975

1975

För en vecka sedan var vi alla tre och såg The 1975 på Debaser! Innan konserten hade ingen av oss sett dom live och visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss, men man fick helt klart en annan uppfattning än innan.
När bandet kommer in blir publiken vansinnig (mest 18 åriga tjejer + nån enstaka ensam grabb) och sist kommer sångaren in med en vinare i högsta hugg. Han häller lite odiskret i sej några klunkar innan dom drar igång. Men dom var sjukt duktiga musikaliskt så där svek dom oss inte.
Men jag kom och tänka på en sak, måste man vara påverkad av någonting för att genomföra en konsert? är det så man orkar? jag orkar knappt stå i publiken en hel konsert då svetten och trängseln är olidlig, så uppe på scen, blir värmen och pressen så stor att man måste ta till preparat? eller tar man det kanske bara för att det är lättillgängligt?
Hur som helst är det ju ett faktum att dom flesta människorna som befinner sej i ”the public eye” ramlar dit förr eller senare, och det som då blir min nästa fråga är, hur kan de då komma sej att kändiskapet är något de flesta inte skulle tacka nej till? Vi vet klart och tydligt hur det påverkar en, de flesta som är offentliga säger att dom skulle ge allt för att kunna gå obemärkt på stan, men ändå är detta en avlägsen dröm som de flesta enkla små människor inte kan släppa. Att bli kändis.

Daniel Adams-Ray

I torsdags var vi på Gröna Lund för att se Daniel, vilket vi hade en känsla för innan skulle bli magiskt, och det blev det. Innan konserten började kom Soran Ismail ut och pratade om valet och hur SD sakta växer, vilket är otroligt skrämmande. Daniel tog också upp detta igen och det kändes också magiskt när han bad hela publiken vända ryggen åt människohatet och alla vände ryggen och höll upp händerna, tror att alla kände kärleken och samhörigheten just då. Han sjöng, eller kanske rappade, några gamla låtar från Snook tiden också så man rös, och samtidigt undrade vart Oskar gömde sej..

Jag fick springa runt och fota då någon höll upp en GoPro i mitten av publiken vilket var en gnutta irriterande men när Daniel utbrast Hakuna matata fanns de plötsligt inte så mycket att vara irriterad över. Kvällens sammanställning blev att Daniel får vilken dag som helst nu gärna bli vår 30-åriga lillebror.

IMG_1689IMG_1736IMG_1479IMG_1613IMG_1780IMG_1416IMG_1813