Vinterland

IMG_437922IMG_44212

Ute på promenad i snön idag, jag och pappa hade fototävling. Johanna som är fotograf och min styvmamma fick vara domare. Vid bedömningen tycker jag att pappas bilder ser lite väl bra ut, och undrar om jag underskattat min motståndare.. Och efter han krönts som vinnare måste jag bara fråga om han verkligen inte redigerat bilderna, och då kommer de fram.. Så jag blev alltså vinnare då. haha.. men nu så är bilderna som är uppladdade här redigerade såklart.

Nicole

Alkemisten

Var i bokhandeln i helgen och hittade denna skatt, man kan ju lugnt säga att förväntningarna är höga. Ligger än bara på sidan 35 men kan hålla er uppdaterade om hur det går. Har börjat läsa om en fåraherde som vandrar runt till olika städer och funderar på livets mening, och han har precis träffat en gammal som verkar vara synsk. Ser i alla fall fram emot att läsa ut denna och se om jag lär mej något om mitt liv och mina drömmar.

”En saga om att uppfylla sina drömmar” – Aftonbladet

”Om du vill förverkliga dina drömmar kan du ta lärdom av Alkemisten. Här hittar du ömsint livsvisdom som en motvikt mot vårt hårda samhälle” – Jyllands-posten

IMG_43052 IMG_42892

The 1975

1975

För en vecka sedan var vi alla tre och såg The 1975 på Debaser! Innan konserten hade ingen av oss sett dom live och visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss, men man fick helt klart en annan uppfattning än innan.
När bandet kommer in blir publiken vansinnig (mest 18 åriga tjejer + nån enstaka ensam grabb) och sist kommer sångaren in med en vinare i högsta hugg. Han häller lite odiskret i sej några klunkar innan dom drar igång. Men dom var sjukt duktiga musikaliskt så där svek dom oss inte.
Men jag kom och tänka på en sak, måste man vara påverkad av någonting för att genomföra en konsert? är det så man orkar? jag orkar knappt stå i publiken en hel konsert då svetten och trängseln är olidlig, så uppe på scen, blir värmen och pressen så stor att man måste ta till preparat? eller tar man det kanske bara för att det är lättillgängligt?
Hur som helst är det ju ett faktum att dom flesta människorna som befinner sej i ”the public eye” ramlar dit förr eller senare, och det som då blir min nästa fråga är, hur kan de då komma sej att kändiskapet är något de flesta inte skulle tacka nej till? Vi vet klart och tydligt hur det påverkar en, de flesta som är offentliga säger att dom skulle ge allt för att kunna gå obemärkt på stan, men ändå är detta en avlägsen dröm som de flesta enkla små människor inte kan släppa. Att bli kändis.

we girls need to stick together

IMG_1985

På sista tiden har det kommit upp mer om mer, på facebook och/eller instagram, om tjejer som hejar på tjejer. För varför skulle vi inte göra det? Vi kan ju bli våran absolut största support när killarna sviker ibland. Varför uppstår rivaliteten mellan oss, avundsjuka och hat? För är inte en av de bästa känslor när det kommer fram en tjej och ger dej en komplimang?

Varför kan vi inte bara vara glada för varandras skull, stötta varandra genom våra (många) kriser, finnas där i vått och torrt. För antagligen har du och ditt tjejgäng känt varandra i många år och/eller kommer känna varandra i många år framöver, så vårda denna relation på samma sätt som vilken relation som helst. Avundsjuka finns inte, det är bara din osäkerhet på dej själv som speglar sej i någon annan. Var inte den osäkra tjejen, du behöver inte sänka någon för att ge illusionen av att du höjts. Be the real deal, och be there for the real deal, dina vänner, dina blivande vänner.

vi håller uppe varandra, det är då vi är som starkast.

Mvh
Din bäste vän

Have you ever been in love

IMG_3066

Hösten är verkligen en favorit årstid, allt blir så vackert. Igår var det till och med lockande att ta en promenad i duggregnet genom skogen, det var som att gå igenom en tecknad film, dimmigt, regnigt och magiskt. Nackdelen var att bli ganska så blöt. Men det är verkligen på hösten som min kreativa sida vaknar till liv, vilket är skönt då man gått utan inspiration under ungefär hela 2014. En dröm nu är att ha en fotografering i stan, på en vacker gata, med en modell i stor luva som vandrar omkring en höstnatt, kanske kan vi återskapa något liknande ska bara gå igenom det med mina kollegor som för övrigt är rätt så upptagna nu förtiden. Det är därför det mest är jag som skriver, N alltså.

Det kommer i alla fall komma upp mer höst-fotograferingar, så håll utkik.

Bubble me away

Jag är en riktig tänkare, och det menar jag inte på ett bra sätt. Jag tänker på vad som hänt, vad som ska hända och vad som händer ungefär samtidigt. jag tänker på det i olika senarior, vad som skulle kunna hända vad jag vill ska hända vad jag skulle gjort annorlunda hur det tolkades de som hände, hur jag tolkade det, hur andra gjorde det.
Jag tänker att det är okej för såhär var det, om det inte var såhär vilket är möjligt, eller såhär vilket också är möjligt och sen vet jag inte ens vad som utspelade sej egentligen då mina tankar byggt en ny sanning. förstår ni vad jag menar?

Är det för att jag är osäker? orolig? känner mej otillräcklig?
Varför kan jag inte bara se tillbaka på något och uppfatta det som jag gjorde i stunden, nöja mej med det och gå vidare?

Men hur stänger man av tankarna, dom finns alltid där. Och om jag sitter hemma blir dom för mycket och jag måste ut, och är jag ute skapar jag nya tankar som snurrar runt. Därför älskar jag fotografi, för där behöver jag inte tänka, jag behöver bara se och känna och njuta.

N

IMG_0093IMG_0266IMG_0103

Don’t worry, be happy

IMG_0745

En otroligt härlig sommarbild från förra månaden. För bara en månad sedan sprang vi runt och svettades på ängen. Idag blir det nog vinterjacka och kanske uggs. Jo, det blir det nog definitivt.
Men E har också Sushi-kväll på schemat, det piggar alltid upp en molnig dag som denna. Förresten, ville bara skriva att kul att fler hittar hit och vi hoppas att ni stannar. Våran dröm är att detta ska bli en frizon från alla krav och måsten och att du ska känna igen dej. Vi har alla varit i samma situation någon gång i våra liv. Men vi lever ju på denna planet för att må bra, för att inte oroa sig för småsaker och för att bara kunna sitta på en äng och drömma sig bort.

Trevlig Fredag

Inspirerande intervju med arkitekturstudenten Gustaf Lindblad

IMG_3157

Gustaf studerar idag arkitektur på folkuniversitet, men vägen dit har inte varit spikrak. Även om arkitektur alltid varit målet för Gustaf så har intresset inte alltid varit lika starkt. Efter studenten sökte han en praktikplats där han fick en inblick i arkitektur yrket samtidigt som han hämtade kaffe och fyllde på kakburken, men hungern efter att ha en större roll växte. Efter ett år på praktikplatsen började han studera Idéhistoria på Stockholm Universitet, det visade sig inte vara som han föreställt sig. Efter en tid av tvivel och bristande motivation till att fortsätta pluggandet började en period i minskad närvaro och som slutade med total frånvaro. Men att tillbringa allt mer tid hemma ledde till att Gustaf blev både osäker sig själv och sin framtid.

Gött med sovmorgon, men bara dem två första veckorna…
I brist på vardag och rutin började dagarna flyta ihop och känslan av att inte behövas någonstans blev starkare. Kompisarna hade fullt upp med sitt, pengarna började ta slut och föräldrarna blev allt tjatigare.
”Egentligen vet jag ju att jag kan, jag behövde bara en känga. Jag skrev ett CV, skicka till flera arkitektkontor, fick svar, och hade jobb nästa onsdag. Det tog en vecka och jag var på fötter igen.”

”Jag hade en del förväntningar på det nya jobbet. Nu var att jag skulle kunna dricka kaffet och skissa på mina ritningar. Men yrket visade sig vara mer omfattande än vad jag först trodde. Med nya erfarenheter och större inblick i vad yrket innebar fick jag nytt sug att ta upp mina studier igen för att bli ännu bättre.”

Student igen, men den här gången kändes det rätt. Med ökad förståelse för själva yrket och därmed se mening och en framtid med studierna ledde till att motivationen var på topp, ett rejält uppsving! Att få plugga och känna att det kan leda till en karriär och en framtid är avgörande, man kan välja själv precis hur långt man vill gå!

Inför framtiden har Gustaf dragit ner på förväntningar, även om han fortfarande har mål känner han ingen stress. Framtiden finns där, och nu tar han ett år i taget. Delmål kan ge mer än den stora ”tio års- planen” han beskrev han hade efter studenten. Att se sitt framtida jag i en viss roll, yrkesmässigt, socialt och ekonomiskt kan vara motiverande, men samtidigt svårt att se hur man ska ta sig dit. Att stanna upp och se bakåt är lärorikt, även de stunder man känt sig lite vilsen lär man saker om sig själv. Om inte annat att se att man klarat av att ta sig vidare, på egen hand! Det här med att ha stora drömmar och visioner, visst det är bra motivation, men man ska inte glömma att leva i nuet. Klyschigt men så sant.

Det kanske är först nu, flera år efter studenten som Gustaf hittat rätt. Det tar tid, och om man inte provar sig fram så vet man ju inte vad som är det rätta. När han pratar om sin tillvaro idag lyser han upp, de märks att han hittat något att göra som han ser både en framtid i och trivs med i dagsläget. Kanske inte alla dagar är lika fantastiska, (till exempel de timmar de ägnar åt att måla klot med kolkritor) men han vet samtidigt att det kommer vara värt de. Varje dag är ett steg i rätt riktning. Kanske inte alltid lika självklart, men han säger att han tror på det han gör idag och att det känns meningsfullt och kul!

IMG_3164 - filter

Tips och råd från Gustaf:

– Delmål. Sätt upp mål som är realistiska och som du kan relatera till i nuläget. vet du inte vad du vill göra, kör uteslutningsmetoden. det är bra motivation, men man ska inte glömma att leva i nuet.

– Prova dig fram. Vet du inte vad du vill göra, kör uteslutningsmetoden.

– Tråkig tillvaro? Känn dig inte dålig eller otillräcklig, du har bara inte hittat rätt än.

– Plugg? Hitta motivation genom att ha koll på vilka yrken det kan leda till.

– Skapa dina egna möjligheter! Våga satsa, inget att förlora!

– Kontakter, timing och lite flyt – så fick jag mina jobb. Ge inte upp, plötsligt händer det!

konstvetenskap

image

Ibland händer det bara, och det hände i fredags. Nu har vi en student mitt bland oss, vem kunde ha trott det. Och kanske till våren kröns en person till, till detta liv av att vara en nudel ätande, fest festande – plugghäst. Högskole världen är en speciell värld, säger jag som aldrig tagit mej dit, men att dömma av de jag sett utifrån känns de som att se liv på en helt annan planet. Dom ser ut som mej – men dom har vigt sina liv åt skolan. Kanske blir man en utav dom, eller så fortsätter man vara en del av de strosande. Men frågan är, skulle jag ens passa in?