Bubble me away

Jag är en riktig tänkare, och det menar jag inte på ett bra sätt. Jag tänker på vad som hänt, vad som ska hända och vad som händer ungefär samtidigt. jag tänker på det i olika senarior, vad som skulle kunna hända vad jag vill ska hända vad jag skulle gjort annorlunda hur det tolkades de som hände, hur jag tolkade det, hur andra gjorde det.
Jag tänker att det är okej för såhär var det, om det inte var såhär vilket är möjligt, eller såhär vilket också är möjligt och sen vet jag inte ens vad som utspelade sej egentligen då mina tankar byggt en ny sanning. förstår ni vad jag menar?

Är det för att jag är osäker? orolig? känner mej otillräcklig?
Varför kan jag inte bara se tillbaka på något och uppfatta det som jag gjorde i stunden, nöja mej med det och gå vidare?

Men hur stänger man av tankarna, dom finns alltid där. Och om jag sitter hemma blir dom för mycket och jag måste ut, och är jag ute skapar jag nya tankar som snurrar runt. Därför älskar jag fotografi, för där behöver jag inte tänka, jag behöver bara se och känna och njuta.

N

IMG_0093IMG_0266IMG_0103

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>